livsform

Min väninna Louise Tyseng räddade min vecka. Jag messade min hundvakt (min nu föredetta hundvakt) och ställde frågan; "om han kunde ta Elvis enligt ök from mån-ons?" Till svar fick jag: "denna vecka hinner jag inte tyvärr..." Jag fick panik! Jag har hur mycket som helst denna vecka och stod plötsligt utan hundvakt. Ve och fasa! Tur i oturen kom jag att tänka på hundälskande Louise och eftersom att hon är sångerska/artist så är hon relativt flexibel.

Hon svarade "Ja, vad skoj!" med ens och en stor sten föll från mitt bröst. Jag packade ner Elvis filt, mat och leksaker och åkte iväg för att lämna över honom till Louise. Det känns lite vemodigt var gång jag ska lämna bort min lilla älskling. Han är ju som mitt "barn"- men lite hårigare bara;-)
Ha ha, det är ju lite typiskt att man som kvinna mitt i livet med fallande östrogenkurva skaffar hund som substitut för barn. "Man missade tåget heltenkelt", även om jag inte sitter med facit i handen ännu och "under har ju skett förrut". Det känns bara inte särskilt utsiktsfullt just i skrivandets stund. Först ska man ju hitta en pappa till ungen, vara kär (kan jag bli det igen?)och bli gravid.

Jag läste en intervju med skådespelerskan Eva Mendez i GLAMOUR där hon påstod att hennes hund hade "förändrat hennes liv". Ja, jag kan ju lugnt påstå att Elvis (en 9 månaders Staffvalp som börjar bli könsmogen) har förändrat mitt! Det är ständigt pusslande med tid och planering för att allt ska klaffa som ensamstående med hund. Jag pluggar på heltid, tränar, masserar, målar och modellar...
Och däremellan ska Elvis in. Oftast går det faktiskt bra tack vare mina underbara vänner:-)

Men hur trött jag än är ibland, och hur stressad jag känner mig, ibland är jag irriterad och frusterad... Så bleknar allt då Elvis kryper intill mig, lägger sitt huvud på mitt bröst och tittar på mig med sina stora tillgivna nötbruna ögon. Då inser jag hur mycket JAG betyder för honom. Jag är hans värld och det är min skyldighet att fixa biffen och se till att han får ett bra liv:-)