livsform

G de Purucker

 Universum med allt som finns i det, stort som smått, är uppbyggt i och av medvetande, medvetande som bland sina egenskaper innefattar de andra sidor av kosmisk tillvaro som vi kallar liv, själ och substans. Men medvetande i alltomfattande mening är en abstraktion, och det är lika rätt - och enligt mångas mening - lämpligare att säga att universum är uppfyllt av otaliga medvetanden. Dessa medvetanden befinner sig på oräkneliga stadier av evolutionär utveckling och är strukturellt ordnade i hierarkier. Sålunda är allting som i universum betraktas som ett individuellt uttryck för en inneboende och sig själv uttryckande monad, inte bara en individualiserad atom i Det Oändliga, utan dess innersta kan filosofiskt betraktas som identiskt med universum själv.

Hela världsrummet är, såväl i subatomärt som kosmiskt avseende, fyllt av energier och substanser i alla upptänkliga stadier av materialitet, eteriskhet och andlighet. Sådana relativt fysiska energi-substanser som elektricitet och ljus kan nämnas som exempel. Ty vad är elektricitet och ljus och varje annan energi-substans? De är utan undantag emanationer, utflöden, från varelser av kosmisk storlek. Med andra ord är Det Gränslösa fyllt av kosmiska varelser, av vilka var och en har sitt eget universum, vilket tjänstgör som dess egen "bärare". Och de vitala flödena i varje sådan varelse utgör de krafter, energier och substanser som uppfyller det universat och därför - eftersom de innerst är av medvetandenatur - styr det, leder det, kontrollerar det, och utgör det inre och eviga begäret bakom alla de yttre fenomenella företeelserna.

I atomen och i kosmos är samma principer, samma energier, substanser och strukturella processer verksamma, ty såväl atomen som kosmos är evigt oskiljbara delar av det gränslösa Alltet och återspeglar därför - var och en efter sin förmåga - de andliga ursprungligheter som Det Gränslösa innehåller. Följaktligen är kosmos och atomerna - de inre och osynliga liksom de yttre och synliga världarna och tillvaroplanen, betraktade som en kosmisk sammansättning - inte bara det vi kallar det kosmiska livets slöjor och klädnader, utan också uttryck för detta kosmiska liv själv.

Är då medvetande något annat än kraft och energi? Nej, medvetande eller sinne är kraftens och energins både rot och fokus, deras själva själ och som sådan substantiell, fast inte materiell i fysisk mening. Vår grövsta fysiska materia är bara en förtätad massa av slumrande monader, en enorm samling av psykomagnetiska medvetandecentra. När dessa "sovande" monader vaknar till kinetisk rörelse eller individuell aktivitet, börjar de sina respektive individuella utvecklingsvandringar tillbaka mot den andliga frihet från vilken de "nedsteg" i materien.

Detta ger nyckeln till förståelsen av vad naturkrafterna verkligen är. Innerst är de kosmiska varelser vilka manifesterar sig som energiflöden, och denna aktivitet känner vi av som naturens krafter. De är det kosmiska medvetandets emanationer eller utflöden.

Vi kan ta gravitation, elektricitet, magnetism, värme, kemisk affinitet och ljus som exempel, eftersom dessa är de kosmiska krafter som vi vanligen mest berörs av. De är alla energier, dvs utflöden från en individuell källa, och denna källa är en av de kosmiska varelser med vilka världsrymden är fylld. Och dessa varelser kan i sin tur följas bakåt till sitt ursprung såsom emanationer från det universella kosmiska medvetandet. Såsom varande energier är krafterna också substantiella, eftersom materia och energi essentiellt är ett. Likaså är ande (eller medvetande) och essentiell substans till sitt innersta väsen ett. Varhelst det finns kraft eller energi eller någon av dess manifestationer - gravitation, magnetism, värme eller vad det nu kan vara - är detta också substans, och därför till sitt innersta väsen medvetande som uttrycker sig som medvetanden.

I den esoteriska filosofin är värme och ljus substantiella just därför att de är krafter. Såsom varande krafter vilka manifesterar sig som energier har de inom sig samma essentiella förmögenheter som människan har, även om de inte manifesterar dem på samma sätt som människans förmögenheter manifesterar sig i människan. Tillsammans kan de betraktas som medvetande. Den enskilda naturkraften, gravitationen t ex, är inte ett medvetande för sig, utan varje naturkraft är snarare ett kosmiskt medvetandes manifestation eller själv-uttryck, en bakomvarande medveten levande kosmisk varelses vitala flöde vilket tar sig uttryck som t ex gravitation.

Naturkrafterna är alltså i kosmos verksamma vitala flöden från andliga varelser i vilka denna nervenergi utgör komponenter, och de strömmar i den andliga varelses vehikel som genererar dem. Varje sådan kraft är ett utflöde från en kosmisk varelse som till sin art är karaktäristiskt för varelsens lägsta kosmiska kropp.

Denna vitala kraft eller kosmiska elektriska energi styrs av de varelsers sinne och vilja från vilka den strömmar i emanationell serie, varvid varje enhet i en sådan serie är vad vi kallar en naturkraft. Dessa kosmiska varelser utgör en sammanhängande hierarki av upphöjda andliga intelligenser, och eftersom deras individuella karaktärer är likartade samverkar de i att alstra den helhet av kosmisk verksamhet som vi vanligen kallar naturens.

Den mänskliga magnetismen i sin verksamhet vid blodcirkulationen och ämnesomsättningen kan kanske tjäna som en illustration i mindre format. Ingen av dessa kroppsfunktioner utgör ensam den fysiska människan. Det är tillsammans med kroppens fasta komponenter som de utgör den fysiska människan, medan de själva är funktioner som framkallas av emanationerna från människans vitala essens och alltså kan härledas till den verkliga människan, vilken är medvetande och tanke. De processer som resulterar i den fysiska kroppens tillkomst och livsyttringar emanerar från den inre människan, och verkar till viss del medvetet och till viss del omedvetet i henne, liksom naturkrafterna verkar i kosmisk skala i det universum som omger oss.

(Ur The Esoteric Tradition, kap 14)