Att jag aldrig lär mig?!
Den största bromsklossen till framgång sitter oftast i huvudet. Oavsett vad det än må handla om; träning, söka jobb, kärlek och etc. Om du utstrålar negativ energi så blir du bemött därefter. Men om du tvärtom - utstrålar välmående, harmoni och självkänsla så kommer oftast mycket positivt att automatiskt komma till dig. Många gånger utan du ens tänker på det...
Tyvärr ligger det i människans själva natur att inte reagera förrän något går emot oss. Då börjar vi genast klaga, oroa oss och bete oss som att världen håller på att gå under. Det är rätt patetiskt hur vi välfärdsmänniskor är fantastiskt små i vår uppblåsta " storhet " emellanåt. Vad har vi egentligen att klaga på? Lite lågkonjunktur, fetma, gropar i låren, mensvärk och trassligt kärleksliv? Herregud, att vi ens har tid! Större delen av världens befolkning måste i första hand bekymra sig över att överleva dagen.
Jag är inte ett dugg bättre själv:) Hela den här veckan har jag gått runt på nålar och känt mig irriterad av olika skäl. Det har funnits massor av väl motiverade anledningar till min bottenlösa frustration och b. la har jag upplevt att jag har varit underprioriterad av mina vänner, inte tillräckligt fit, inte fått tillräckligt mycket bekräftelse av föremålet för min amorösa känslor, känt mig understimulerad och mest av allt har jag oroat mig över lågkonjunktur och räkningar som ska betalas i månadsskiftet. Till och med klagade jag över att jag i ett svagt ögonblick hade lovat ( efter ett par glas vin ) att vara med i Eriks musikvideo och tyckte att det var under min nivå att medverka i ett sådant sammanhang. " Vad skulle folk tro att jag försökte bevisa?! "
Men så i morse vaknade jag upp till en ny dag och allt kändes plötsligt annorlunda! Jag kände mig nästan glad och jag låg kvar i sängen en stund i morse för att analysera vad den stora skillnaden var med just denna dag, till skillnad från de övriga fyra dagar som hade passerat under veckan? Svaret fick jag då jag gick på toaletten och jag kissade rött:) Att jag aldrig lär mig?! Trettio + fyllda och fortfarande kan jag inte urskilja en PMS svacka! Borde det inte ringa en " igenkänningsklocka " då man går igenom samma process - månad efter månad?
Nu sitter jag här på kontoret och tycker med ens att jag har bra mycket bättre förutsättningar att leva vidare mitt liv som en respektabel människa, än vad jag ansåg i går. Vad har JAG att klaga över egentligen?! Det mesta som går mig emot just nu är mer eller mindre självförvållat. Istället för att fokusera på motgångarna borde jag värdera allt positivt som ständigt sker runt omkring mig. Kanske borde jag ifrågasätta om JAG verkligen är så mycket mindre självupptagen än vad mina vänner är? Och är JAG så himla mycket mer tydlig i mitt förhållande till killen jag träffar än vad han är? Visst, mitt jobb jag har just nu är inte kanske världens roligaste men jag har åtminstone ett jobb i dessa kärva tider...
Dessutom borde jag vara fett tacksam över att jag överhuvudtaget fortfarande blir tillfrågad om modelluppdrag och att medverka i olika kommersiella sammanhang i min ålder. Patetisk eller inte? Nu var det ju faktiskt så att Erik valde MIG istället för en tjugoåring att medverka i hans video. Och det beklagar jag mig över?! Fy fan, vad otacksamt! Istället borde jag hjula av glädje och rosa Erik för hans välvilja och engagemang. Och inte minst för hans goda smak;-D
Kommentarer
Trackback
