Hur ska man kunna vara allt det där som omgivningen förväntar sig?
Tog en fika på Waynes´Coffe i med min väninna och föredetta kollega Pävi på Waynes´ Coffe i går efter jobbet. Vi diskuterade allt mellan himmel och jord. Mycket kretsade dock kring kvinnlig fåfänga och kampen mot tiden och tyngdlagen.
Pävi tränar mycket liksom jag gör och är noga med att hålla sig i trim. Självklart föds vi med olika genetiska förutsättningar men formen efter tjugofem - trettio kommer inte gratis. Tro mig!
Tiden är sannerligen inte ens bästa vän då det kommer till det yttre. Ibland vet jag inte om den är det för insidan heller? Visst, vi snackar om inre mognad och hur man går från insikt till insikt men det sker ju på bekostnad av en själv. I bland kan det kännas som man gått jävligt många mil i för små skor:)
Det är inte lätt att alltid leva upp till de förväntningar och outtalade krav som ställs på oss Stureplans tjejer. Jag bor inte på Stureplan men umgås i de kretsarna som äter, tränar, shoppar, går ut och raggar på Stureplan. Man ska vara jäkligt snygg, vara " skön " och positiv samt hålla sig framme då det vankas premiärer och andra galej. Man ska inte spotta i glaset men samtidigt ska man vara smärt och vältränad för att duga som " kuttersmycke " på de schyssta krogarna runt Stureplan.
Kombinationen är ibland rätt svår att få till i praktiken. Vilket man helst inte ska erkänna så klart:) Jag kanske inte ser ut som 34 men jag känner mig som 30 + . Jag orkar inte vara " party " 24 h och ställa upp det sociala spelet under vilka omständigheter som helst. Ibland måste jag få dra mig tillbaka och bara pausa allt. Efter ett tag trycker jag på Play igen. " Ränderna går ju aldrig ur ", som man brukar säga. Och det stämmer väl till viss del. För man en viss livsföring år ut och år in så sätter ju det en prägel. Konstigt vore det ju annars? Tänk om det gick att trycka på Rewind?
Kommentarer
Trackback
