Sömrubbningar kan ses som ett folkhälsoproblem

Det är fredagseftermiddag och jag sitter vid min reception på jobbet och utför mina dagliga sysslor. Jag känner mig märkbart seg idag och undrar varför? Av någon anledning så sover jag oroligt just nu. Det är inte så att jag rutinmässigt vaknar under natten. Det händer men det hör inte alls till vanligheten. Däremot vet jag att jag pressar ihop mina käkar då jag inte sover harmoniskt och jag kan ana spänningar i tinningarna då jag vaknar. Det är en bekräftelse på vilka ansträngningar jag varit igenom under natten...

I morse kände jag mig ovanligt trött och irriterad då klockan ringde. Det är inte riktigt likt mig att ha dåligt morgonhumör. Men denna tidiga morgon vaknade jag med nerverna utanpå kroppen. Jag är medveten om att jag går och funderar och känner mig stressad över mycket just nu. Det känns som jag har många avgörande vuxna beslut som hänger över mig. Parallellt med det vet jag med mig att jag ofta överdriver betydelsen av saker och ting i stunden. Med resultatet i hand så har det mesta i mitt liv ordnat sig till det bästa ( kanske inte alltid ) i slutändan. Och stressen under transportsträckan dit har bara varit onödig och negativ för både mig själv och min stackars drabbade omgivning.

Sömnrubbningar är inte alls ovanligt och kan nästan ses som ett folkhälsoproblem i vårt prestationssamhälle. Om du inte sover så försämras din livskvalitét avsevärt. Det spelar ingen roll hur bra du äter eller försöker att träna om du inte sover. En vuxen människa behöver i snitt 7,5 timmars sömn per natt för att må bra. Långvariga sömnrubbningar kan ge belastningssjukdomar som hjärtfel och depressioner. Om du märker att du under lång tid vaknar återupprepade gånger per natt och känner dig konstant trött och låg bör du kontakta din vårdmottagning ( husläkare ). 

* Om du känner dig osäker på vart du ska vända dig så går det alltid bra att ringa vårdguiden: 08- 320 100

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0