Att aldrig ta något förgivet
"Att aldrig ta något ( eller någon) förgivet"det blir mer och mer viktigt ju äldre man blir genom den insikt man slås av gällande livets skörhet. Självklart har livet alltid varit lika fragilt, det är bara det att man inte kunde ta till sig det tidigare- då man var "ung och odödlig". Nu inser man att man ska vara tacksam för de dagar man får tillsammans med de människor man älskar.
Vi "gjorde stan" tidigare, i ett tappert försök att fira Sveriges Nationaldag- jag, mamma och Uno. Det gick väl "sädär", Ystad är inte så stort. Vi tog en fika i centrala Ystad och fick åtminstone se en liten parad passera, hödtiden till ära.
Vi hyrde några filmer på vägen hem; " 3 för 120 kr", köpte gräddbullar (de andra åt ju jag upp!), drack kaffe i trädgården men efter det det kröp jag och mamma upp i Tv soffan och tittade på "Nätterna vid havet", med Richard Gere och Diane Lane (ett radarpar från filmen "Unfaithful") i huvudrollerna.
Filmen handlar om två olyckliga hjärtan som möts under speciella tillfälligheter, mitt i livet, blommar upp tillsammans och väcker det "de trott varit dött" till liv... Ett gripande och gulligt drama som inte helt oförväntat var rättså förutsägbart.
Men i bland kan det vara ok och ta en film bara för vad den är- utan att kräva mer än att bara låta sig svepas med:-)
Kom precis hem från en långrunda i skogen tillsammans med mamma och hundarna... Nu ska vi äta middag och efter det ska jag, hör och häpna, cykla till gymmet. I dag står det armar på schemat.
Vi "gjorde stan" tidigare, i ett tappert försök att fira Sveriges Nationaldag- jag, mamma och Uno. Det gick väl "sädär", Ystad är inte så stort. Vi tog en fika i centrala Ystad och fick åtminstone se en liten parad passera, hödtiden till ära.
Vi hyrde några filmer på vägen hem; " 3 för 120 kr", köpte gräddbullar (de andra åt ju jag upp!), drack kaffe i trädgården men efter det det kröp jag och mamma upp i Tv soffan och tittade på "Nätterna vid havet", med Richard Gere och Diane Lane (ett radarpar från filmen "Unfaithful") i huvudrollerna.
Filmen handlar om två olyckliga hjärtan som möts under speciella tillfälligheter, mitt i livet, blommar upp tillsammans och väcker det "de trott varit dött" till liv... Ett gripande och gulligt drama som inte helt oförväntat var rättså förutsägbart.
Men i bland kan det vara ok och ta en film bara för vad den är- utan att kräva mer än att bara låta sig svepas med:-)
Kom precis hem från en långrunda i skogen tillsammans med mamma och hundarna... Nu ska vi äta middag och efter det ska jag, hör och häpna, cykla till gymmet. I dag står det armar på schemat.
Kommentarer
Trackback
