Med livet som insats!
Hemma efter morgonens plåtning, puh! Det var, som ofta i samband med mediaproduktioner, ett glatt och trevligt team.
Den manlige modellen var fransman och och satt och bolmade ciggaretter med kaffe i mellan tagningarna. Det såg rätt kul ut med kontrasten mellan den kedjerökande fransosen iförd träningskläder från Nike, ha ha! Bilden gick inte riktigt i hop.
Mina kläder kom även de från samma leverantör- Nike. Jag bar riktigt snygga löpartights, en blå piké i funktionsmaterial, en cool svart jacka i blankt material och schyssta vita löparskor med blå infällningar.
Vår location var inte helt klockren. Vi befann oss i viadukten mellan gamla stan och t-centralen där folk cyklar som galningar på en mycket trång bana. Jag tror inte att jag såg någon stressad stockholmare le? Tvärtom, såg alla cyklister jäkligt sura och irriterade ut. Det var till och med folk som skrek och pekade finger till oss för att vi "var i vägen" för deras framfart. Fascinerande hur bittra vissa männiksor är? Självklart kan man ju förstå att en viss irritiation uppstår om ett helt kamerateam är i vägen då de trampar, liggandes på marginalen, febrilt för att hinna i tid till jobbet... Men att bli så arg att man skäller ut folk efter noter- det har jag svårt att förstå? Hur arg blir man inte då om det inträffar något riktigt upprörande?! Vi jobbade verkligen med livet som insats i dag. vem har sagt att det är lätt att vara modell?
Den manlige modellen var fransman och och satt och bolmade ciggaretter med kaffe i mellan tagningarna. Det såg rätt kul ut med kontrasten mellan den kedjerökande fransosen iförd träningskläder från Nike, ha ha! Bilden gick inte riktigt i hop.
Mina kläder kom även de från samma leverantör- Nike. Jag bar riktigt snygga löpartights, en blå piké i funktionsmaterial, en cool svart jacka i blankt material och schyssta vita löparskor med blå infällningar.
Vår location var inte helt klockren. Vi befann oss i viadukten mellan gamla stan och t-centralen där folk cyklar som galningar på en mycket trång bana. Jag tror inte att jag såg någon stressad stockholmare le? Tvärtom, såg alla cyklister jäkligt sura och irriterade ut. Det var till och med folk som skrek och pekade finger till oss för att vi "var i vägen" för deras framfart. Fascinerande hur bittra vissa männiksor är? Självklart kan man ju förstå att en viss irritiation uppstår om ett helt kamerateam är i vägen då de trampar, liggandes på marginalen, febrilt för att hinna i tid till jobbet... Men att bli så arg att man skäller ut folk efter noter- det har jag svårt att förstå? Hur arg blir man inte då om det inträffar något riktigt upprörande?! Vi jobbade verkligen med livet som insats i dag. vem har sagt att det är lätt att vara modell?
Kommentarer
Trackback
