Bara en knapp månad kvar...
"Mitt livs form", ja, jag vet faktiskt inte riktigt hur min formkurva kommer att landa då jag fyller år? Det är bara en knapp månad kvar Jag har faktiskt gått ner en storlek i kläder sedan den här bloggen skapades- från 38 till 36. Det är väl inte så illa pinkat?! Men det beror ju på vad man menar då man talar om "bra form"?
Man kan vara som jag; "smal och halvfast" (magen är fortfarande "degig" i mina självkritiska ögon) eller så kan man vara "smal och fast" eller "normal och fast" eller bara "smal och benig"- och tycka det är "high five"? Det beror ju på vilka ideal man har och vilka referensramar som regerar.
Jag vill vara smal men ändå kvinnlig... Lite "Cindy Crawford" på hennes storhetstid... Men det är inte särskilt realistiskt med tanke på min kroppsbyggnad. Antingen är jag SMAL och då ser jag ut som en pojke i kroppen; inga bröst, höfter och rumpa försvinner och jag har musulösa armar och axlar. Eller så väljer jag att väga mer och då får jag mjukare konturer med fet mage och runda lår. Nånstans känns det som att det första alternativet är bättre? Jag trivs i alla fall bättre med mig själv som "pojkflickan" än "madame makaronilåda". Det är helt klart att även omgivningen diggar "Huckel Berry Finn" mer än "Barba mamman."
Man borde ju ha nått en slags mognadsnivå i min ålder där man inte bryr sig lika mycket längre? Men för min del är det tvärtom tyvärr! Nybliven single i en utseendefixerad värld (stureplan i stockholm) och som dessutom börjar bli äldre (mer kvinna). Klart man kämpar med näbbar och klor för att hålla kvar sin "position" så länge man kan.
Männen runt de fyrtio blir också värre i sina bedömningar av kvinnan." Hon ska ha ALLT!", uttalade sig nyss en 39 årig polare till mig. "Hon ska vara världens snyggaste, smart, min bästa vän... bla bla bla", ok, svårt att leva upp till grabben.
Det är de "åldrade" männens sätt att bota sin egen ålderskris, att välja en yngre snygg tjej som omgivningen avundas dem. Det får dem att verka mer potenta. Snygg tjej, flashig bil, Rolex, Amex Gold- sen är det "klart!!
Jag vet inte om jag håller med? Men det är ju inte upp till mig att avgöra. Vad är min lott då? Höra av mig till någon som är runt de sextio? Eller ska jag rent uttav köra på "Heffner" him self?
Man kan vara som jag; "smal och halvfast" (magen är fortfarande "degig" i mina självkritiska ögon) eller så kan man vara "smal och fast" eller "normal och fast" eller bara "smal och benig"- och tycka det är "high five"? Det beror ju på vilka ideal man har och vilka referensramar som regerar.
Jag vill vara smal men ändå kvinnlig... Lite "Cindy Crawford" på hennes storhetstid... Men det är inte särskilt realistiskt med tanke på min kroppsbyggnad. Antingen är jag SMAL och då ser jag ut som en pojke i kroppen; inga bröst, höfter och rumpa försvinner och jag har musulösa armar och axlar. Eller så väljer jag att väga mer och då får jag mjukare konturer med fet mage och runda lår. Nånstans känns det som att det första alternativet är bättre? Jag trivs i alla fall bättre med mig själv som "pojkflickan" än "madame makaronilåda". Det är helt klart att även omgivningen diggar "Huckel Berry Finn" mer än "Barba mamman."
Man borde ju ha nått en slags mognadsnivå i min ålder där man inte bryr sig lika mycket längre? Men för min del är det tvärtom tyvärr! Nybliven single i en utseendefixerad värld (stureplan i stockholm) och som dessutom börjar bli äldre (mer kvinna). Klart man kämpar med näbbar och klor för att hålla kvar sin "position" så länge man kan.
Männen runt de fyrtio blir också värre i sina bedömningar av kvinnan." Hon ska ha ALLT!", uttalade sig nyss en 39 årig polare till mig. "Hon ska vara världens snyggaste, smart, min bästa vän... bla bla bla", ok, svårt att leva upp till grabben.
Det är de "åldrade" männens sätt att bota sin egen ålderskris, att välja en yngre snygg tjej som omgivningen avundas dem. Det får dem att verka mer potenta. Snygg tjej, flashig bil, Rolex, Amex Gold- sen är det "klart!!
Jag vet inte om jag håller med? Men det är ju inte upp till mig att avgöra. Vad är min lott då? Höra av mig till någon som är runt de sextio? Eller ska jag rent uttav köra på "Heffner" him self?
Kommentarer
Trackback
