vad är det för överlevnadsmekanism som sätter in då jag kommer hem till mamma?

Tvångsmässigt beteende... Vad är det för överlevnadsmekanism som sätter in då jag kommer hem till mamma? Det var länge sedan jag var ung och såpass fattig att jag inte hade råd att äta. Eller om man ska vara korrekt, prioriterade utgifter för fest och kläder framför mat på bordet. På den tiden, då jag var i nittonårs åldern, kunde jag komma hem till mamma och inte ätit på typ en vecka. Det hörde inte till oavnligheten...

Med tanke på det misserabla skicket jag befann mig i stundom så var det inte så konstigt att jag gick konstant i skåpen och snokade. Det första jag gjorde då jag kom hem till mamma var att kontrollera skafferierna och lensa dem på i första hand godis, kakor och bullar. Ja, allt som jag kom över som var "gott". Shit, vilken liten förtappad liten skitunge jag var.-)

Trots all tid som har passerat, så sitter "skåpätandet" fortfarande i? Jag känner mig precis som en alkoholist som skåpsuper. Jag vankar av och an, rastlös, tar en bulle, äter en banan, dricker lite kaffe, finns det glass? Varför?! jag är inte ens hungrig? Så beter jag mig inte då jag är hemma. Ok, jag kanske inte har råd att tanka mitt jetplan för nuvarandet men mat har jag råd med. Så illa är det inte ställt. Detta okynnesätande resulterar i att jag MÅSTE trampa iväg till gymmet på kvällen och träna skiten ur mig- i dubbel bemärkelse. Onödigt kan man tycka... Är man inte kvinna över sina egna handlingar, vem är man kvinna över då? Bra fråga, eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0