Vill man endast ha unika kunder?
Det blev en oerhört tråkig pastasallad a´la kyckling och spenat till lunch från kvarterscafét 113 50. Måste tyvärr säga att det knappast var varken någon smak - eller upplevelse för ögat. Den såg mest ut som en grön brun gegga och kostar säker bara fem kronor att tillverka och kostar strax under hundralappen för en desperat lunchkund...
För det är exakt den känslan som uppstår inom mig då jag köpt något för dyra pengar som från början kändes bra. Självklart känner jag mig lurad då jag knappt kan sortera ut ens fem kyckligbitar kontra ett BERG med sladdrig pasta. Inte särskilt mycket proteiner i den salladen. Eller spenat för den delen heller... Hur resonerar man då som caféägare? Vill man endast ha " unika kunder "?
Kommentarer
Trackback
